Om allt & inget, stort & litet. Familjelivet i allmänhet.

torsdag 17 februari 2011

Minnen

Natten gick kanon denna gång med, skönt! Jag var dock tröttare än tröttast när vi masade oss upp 6.30 för att ge ögondroppar innan D åkte,. Måste vara 2 för att ge dem, iaf nu ibörjan. Han har fått så kletiga ögon så BM tyckte vi skulle köra en kur med ögondroppar till söndag.

Passade på att amma & ge mat & sen ett försök till sömn. Gick bra, men när sonen ville upp kl 9 ville jag bara sova mer ;) Trots upphackad sömn jämt så var morgonen värst idag tror jag. Riktigt trött i ögonen & inte ens 2min duschen hjälpte. Lite trix så hann jag ju tom sminka mig idag *hurra*

En smörgås på stående fot & sen tog vi bilen ut till Sberga & Andreas. Ulrika hade också kommit dit så det blev en himla trevlig heldag med mkt skratt, minnen, fika & saknad. Tog en promenad i blåsten & gick till minneslunden som de gjort så fint vid.
Känns otroligt konstigt att åka dit, det saknas ju 2 personer som man trodde skulle leva för evigt (ja i min värld iaf). Istället rycktes de båda bort på 6månader. I sjukdomar som, i den enas fall, hade kanske kunnats stoppas i tid om läkarvården hade varit lite bättre i detta land. I alla fall hade det inte gått så här långt & så fort om de gjort det de är skyldiga till & inte lämna en människa vind för våg som har en dokumenterad cancer & som var på bättringsvägen. Nä, istället struntar man totalt i att kolla på 1.5 år, trots tjat & påtryckningar från anhöriga, om det spridit sig. För att sen, efter second opinion från Lund, kolla & upptäcka att , oj - det har spridit sig i hela j-a kroppen.
Jag önskar innerligt att Läkare Wallander på onokologen i Kalmar själv åker på en hemsk sjukdom som gör att en människa tynar bort i de värsta smärtor man kan tänka sig.

Saknaden är övermäktig när man tillåter sig själv att känna efter. Därför gör man inte det utan låtsas att det är som det alltid varit.
Minnena är fina & många & jag är himla glad att livet gjorde så att jag fick ha dem i mitt liv åtminstone ett tag. Ett tag som i år hade blivit 10 år.
Jag önskar så mycket att Maja hade hunnit träffa Casper. Att hon hade fått varit med när han växer upp. Lärt honom en massa hyss & fula ord & dåliga vitsar. Tragglat med kortspel & visat hur roligt man kan leka utomhus med fåniga lekar som hon kommer på efterhand hur reglerna går.
Bjudit på saft & nybakade bullar under blommande körsbärsträd.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar